According to a recent study, 3 out of 4 people make up 75% of the population.

Jo. Jag trodde heller inte mina ögon. Men studien bevisar: det är faktiskt 3 av fyra…

The Sun sets earlier….

…for short people.

Varje dag sitter jag otaliga timmar framför datorn, både på grund av jobb, studier och politik. Trots att den största delen av tiden har att göra med utveckling och design, så har mina privata projekt på webben blivit något nonchalerade. De senaste dagarna har jag därför försökt att omdisponera lite av fritiden i syfte att ge den här bloggen lite bättre funktionalitet.

Bland annat har det tillkommit bättre räknare för antalet delningar på webben och dessutom har jag lagt till en sida, där några av mina ”nattprojekt” visas: innan jag somnar, kladdar jag ofta ihop några mer eller mindre intelligenta bilder som innehåller citat, visdomsord, tankeväckare – eller (oftast) idiotier. Jag brukar lägga upp dessa på Instagram, där de delas flitigt, men jag har hittills inte fått tummen ur att samla dessa på ett mer långlivat ställe.

Därför är det dags nu. De första bilderna är uppladdade (jag kommer försöka att ladda upp tidigare delade bilder allteftersom) och åtminstone den mest basala tekniken för bilderna är på plats. Det innebär att det också har blivit dags för dig. Dags att klicka dig vidare till ordbilder.

PS: Tack Simon för det smått genialiska namnförslaget! DS

via Instagram http://bit.ly/1fEbmp0

Foto: Liz West

Besiktningsperioden för bilprovningen utreds. För att bättre motsvara den moderna bilparken diskuteras att ändra från årlig besiktning på lite äldre bilar till besiktning varannat år. Huruvida det är rimligt ur trafiksäkerhetsaspekten är jag inte helt övertygad om, men vad jag förstår av utredningen, så skulle något glesare besiktningar vara lika säkra.

Besiktningsbranschen tycker att det är en ”katastrofal” idé. Inte på grund av säkerheten, märk väl, utan av en väldigt enkel anledning: det skulle i princip halvera antalet producerade besiktningar och därför minska besiktningsföretagens vinst.

Jag kanske har missförstått anledningen varför bilar besiktigas? – I min enfald trodde jag att huvudskälet var att säkerställa att motorfordon var trafiksäkra och inte att tillhandahålla arbetsmarknadsåtgärder för bilbesiktningspersonal?

Följande får mig dock att haja till: Tord Fornander, ordförande på bilbesiktningssektionen på Swetic menar:

– Det är inte ok av staten att först sälja ut verksamheten och sedan halvera marknaden.

Låt oss ta ett annat exempel: Ojnareskogen på Gotland. Företaget Nordkalk vill exploatera området för en kalkgruva, samtidigt som många miljövårdande instanser – som till exempel Naturvårdsverket och Länsstyrelsen – har tydligt uttalat sig mot dessa planer. Det är en dragkamp mellan kommersiella och miljöskyddande intresserna som i runda tio år har valsat runt i våra olika rättsinstanser. Just nu ligger ärendet i en rättsprocess i Mark- och Miljööverdomstolen.

Jonas Sjöstedt har igår gått ut med att vi från Vänsterpartiet har skyddet av Ojnareskogen som ett Natura 2000-område som ett krav i budgetförhandlingarna med den röd-gröna regeringen. Det är bra. Om området blir ett naturskyddsområde, så faller exploateringsplanerna platt.

Problemet är bara att Nordkalk genom sina ombud försöker framställa det som olagligt ifall en regering fattar ett beslut som på något sätt påverkar ett ärende som på något sätt just nu håller på att behandlas i en rättstvist.

Det är ingen nyhet att regeringen är förhindrad att ingripa i pågående rättsprocesser, utan en självklarhet i en rättsstat.

Där har Nordkalk ju egentligen onekligen rätt. En regering ska och får inte ingripa i en rättsprocess. Traditionellt har dock de flesta haft förmåga att se skillnad mellan att ingripa i en rättsprocess och att ändra lagen, oavsett om det medför att den materiella rätten som används för att döma i en process påverkas eller inte. (Det är liksom meningen med lagändringar att de faktiskt medför att lagen ändras.)

Ett väldigt långsökt men enligt mitt tycke passande exempel: jag som privatperson får för mig att jag vill bygga min egna privata atombomb. Det får jag självfallet inte enligt gällande lagstiftning. Men eftersom jag så gärna vill och dessutom är en laglydig människa, så ansöker jag hos Länsstyrelsen om ett särskilt atombombstillverkningstillstånd. Efter mycket kort handläggning får jag beskedet att jag inte kan få något sådant tillstånd (och att jag nog borde söka hjälp). Men eftersom jag så gärna vill, dessutom är en laglydig människa och därutöver inte heller har något bättre för mig än att betunga rättsapparaten med idiotiska ärenden, så överklagar jag. Nu är det en pågående rättsprocess, en process som jag dock uppenbart skulle torska på.

Kort därefter inser Sveriges Regering AB dock att hotet från Sovjet är så stort att vi endast kan säkra rikets säkerhet med hjälp av (självfallet privatiserad) upprustning. Därför ändras lagen, så att alla privatpersoner ges rätten att tillverka sina egna kärnvapen.

Lagändringen gör att min rättsprocess antingen kastas ut, eftersom jag ändå får göra vad jag vill – eller att jag kommer få rätt i processen. Betyder det att regeringen har ingripit i min rättsprocess? Självfallet inte.

Båda dessa två aktuella frågor handlar om företags rätt att stoppa politiska beslut som de ogillar. I bägge fall är det som idag framförs av företagen egentligen mest irrelevant. Demokratin fungerar än så länge så att lagar skapas av folkvalda. Du kan gilla eller ogilla lagstiftningen och det är din demokratiska rätt att påverka den.

Som tur är blir det dock snart ändring på det. Lyckligtvis jobbas det för fullt på att få ”handels”avtalet TTIP på plats, som äntligen flyttar makten från de demokratiska processerna över till den instansen som borde ha makten: storföretagen. Avtalet diskuteras visserligen i stängda rum och den enda insyn som finns kommer från material som läckt. Texten som förhandlas är hemligstämplad för alla, inklusive EU-parlamentarikerna som senare ska besluta om den. Det finns till och med en 100.000€-belöning för den som lyckas vaska fram texten.

Men vissa läckta aspekter vet vi redan. Till exempel klausuler kring Investor-State-Dispute-Settlement (ISDS), som innebär att företag ska kunna stämma stater om en ny regering ändrar lagar och regler så att vinsterna blir mindre än planerat.

Det blir ju kanon!

Om staten höjer drivsmedelsskatten, så är det bara att hämta ut skadestånd för alla tillverkare av bensinbilar. Om staten istället sänker drivsmedelsskatten, så säkrar skadeståndspengarna istället finansieringen för alla elbilstillverkare. En äkta win-win-situation för alla företag.

Jag tycker att det enda rimliga är att införa en liknande regel även för privatpersoner. Gillar du inte nedskärningar i vården? Lätt som en plätt: hämta skadestånd från staten. Vill du tvärtemot se fler nedskärningar? Lätt som en plätt: stäm staten du också. För hög skatt? – Klirr i kassan. För lite skatt? – Klirr…

Aldrig mer kommer vi behöva oroa oss över att det faktiskt kan fattas några demokratiska beslut som vi ogillar.

Perfekt.

Foto: shutterbusterbob

I olika sörmländska kommuner diskuteras just nu införandet av lagliga graffitiväggar. Senaste inlägget i debatten kommer från Oscar Nissfolk, tf gruppchef för kommunpolisen i Katrineholm, Flen och Vingåker. Till Katrineholms-kuriren säger han:

– För mig är det ett stort nej. Klotter stödjer klotter och vid dessa väggar kan ungdomar lära sig saker de inte visste innan och bjudas med för att måla på vattentorn, tåg och annat. Det är olyckligt om man tillåter väggar och vi ser inte alls positivt på det, säger han.

För mig saknar denna beskrivning all uppdelning mellan klotter och graffiti. Den likställer allt som görs med ett visst verktyg (sprayburk/märkpenna) med allt annat som också görs med det verktyget. Dessutom är argumentationen, nåväl, snällt uttryckt, inte helt logisk. Om polisen skulle vara konsekvent, så skulle den behöva kräva att förbjuda skrivundervisning i skolan. Där kan nämligen ungdomar också ”lära sig saker de inte visste innan och bjudas med för att måla på vattentorn, tåg och annat”.

Missförstå mig rätt. Jag är allt annat än en förespråkare av att personer ska kunna använda sina sprayburkar eller markeringspennor för att kunna klottra varsomhelst. Men det är skillnad mellan den typens klotter å ena sidan och graffiti som konstform å andra sidan.

Vänsterpartiet har (mig veterligen som enda (?) parti i Sverige) till och med en egen tolerans/graffitipolicy. Däri hittar jag bl.a. följande avsnitt:

Alternativa kulturyttringar växer ofta fram bland grupper som saknar tolkningsföreträde och resurser att göra sig hörda i debatten. Dessa yttringar har ett värde i sig själva och bidrar med viktiga insikter om hur vårt samhälle ser ut. I praktiken begränsas dock många människors möjligheter att uttrycka sig konstnärligt av de maktförhållanden som råder. Det är många som inte kan göra sig hörda på samma villkor som företrädare för mer etablerade sociala grupper och kulturyttringar.

Graffitin är ett tydligt exempel på detta. Men också på konstens förmåga till samhällsanalys, befrielse och uppror. Graffiti är främst en ungdomskultur och konstformen saknar, i flera delar av Sverige, helt möjlighet att göra sig hörd på lagligt sätt. […]

Vänsterpartiet vill att den offentliga miljön ska präglas av social gemenskap, av konst och upplevelser. Istället präglas det offentliga rummet av ett stort demokratiskt underskott där våra gemensamma ytor helt kommit att domineras av kommersiella intressen. Det vill vi ändra på. De ickekommersiella mötesplatser där vem som helst kan utöva och möta kultur måste bli fler.

All konst ska ha samma möjlighet att existera, oavsett estetiskt uttryck. Graffitin måste ha samma rättigheter och villkor som all annan konst. Så är det inte idag. Vänsterpartiet vill ha en samlad politik för laglig graffiti. […] Öppna väggar är en kultursatsning som gör det möjligt för kvinnor och män, tjejer och killar, att utöva denna konstform utan att vara illegala.

Jag har egentligen inte mycket att tillägga. Bortsett från att försök i t.ex. Nyköping och Norrköping verkar vara framgångsrika. De har skapat möjlighet att utöva graffiti som konstform — men i bägge kommuner har det även klargjorts väldigt tydligt att klotter utanför den lagliga väggen är och förblir olagligt. Det handlar inte om att upplåta en graffitivägg och hoppas på att det löser alla problem här i världen.

Enligt Norrköpings kommuns webbplats har kombinationen av att dels erbjuda lagliga sätt att utöva en konstform och att dels fortsätta beivra de olagliga sätten bidragit till att minska det olagliga klottret i kommunen. Det är väl ungefär dit vi ville komma, eller?

Jag skummar igenom artiklar som rapporterar om att Löfven övervägar att ”stoppa” SD genom att inleda ett migrationspolitiskt samarbete med moderaterna. I praktiken skulle det innebära en mer ”restriktiv” politik på migrationsområdet. Trots att jag av politiska och ideologiska skäl är av den rakt motsatta åsikten, så är det självfallet ståndpunkter som kan diskuteras.

Problemet är bara att dessa ståndpunkter innebär att politiken närmar sig SD:s program i kombination med att syftet sägs vara att stoppa just SD. — ”Genom att göra lite, lite av vad nassarna kräver, så kan vi förhindra att fler personer går över till dem. Det är i alla fall bättre att ‘kompromissa’ lite, lite åt deras håll än att se dem i regeringsställning framöver”, så tycks resonemanget lyda.

Jag kan onekligen sympatisera åtminstone med motivet. Ingen vettig tänkande människa vill nog se ett parti med rötter i nationalsocialismen i regeringsställning. Nej, jag gillar inte ”hårdare tag” mot invandrare, inte för fem öre. — Men om det är vad som krävs för att förhindra att nynazister tar över Sverige, så behöver jag kanske acceptera de hårdare tagen ändå?

Problemet är bara att resonemanget inte håller, på ett väldigt grundläggande plan.

Personer som sympatiserar med SD och läser sina nyheter på sajter som Avpixlat, Fria Tider och Exponerat delar ofta en syn på media som förljugna. De anser vidare att vi som inte delar deras grundläggande världsbild antingen mörklägger eller är förblindade. Antingen så försöker vi mörklägga allt det negativa som ”massinvandringen” medför eller så är vi helt enkelt för naiva för att genomskåda alla de andra som vill mörklägga. De anser sig själva ha upptäckt sanningen – och deras sanning bekräftas och cementeras genom ensidig konsumtion av ”alternativa” medier som vågar säga ”sanningen”.

Det skulle kunna sägas mycket om vad jag anser om den där ”sanningen”. Det skulle kunna anföras hyllmeter efter hyllmeter med vetenskaplig litteratur som dissekerar ”sanningen” och påpekar dess brister. Men det är inte, vad den här artikeln är tänkt att ägna sig åt. Låt oss för en gångs skull inte ifrågasätta själva innehållet i ”sanningen” utan istället endast titta på dess inneboende funktion och verkningsmekanismer.

Eftersom ”sanningen” är mer eller mindre absolut (åtminstone för personer som gör anspråk på att sitta inne med något som kan betecknas som ”sanning”), så är allt och alla som försöker motbevisa sanningen redan per definition fel. Ponera att du har ett litet barn. Du tittar på barnet och ser med dina egna ögon att barnet tar sönder något. Ponera vidare att barnet därefter försöker bortförklara att det minsann inte var hen som gjorde det, att det var någon annan, att hen inte ens rörde vid den där prylen etc. Hur mycket barnet än argumenterar för sin sak, så kommer du inte tro på vad barnet säger.

Nej, du har ju sett med dina egna ögon vad som hände. Du vet. Du vet sanningen.

Liknande sker hos många personer som sympatiserar med SD och som hänger på sajter som Avpixlat. De får sin verklighetsbild från dylika sajter. Där har de sett att i princip all kriminalitet i Sverige beror på invandrare. De har läst att brister i den offentliga sektorn inte kan bero på annat än invandrare. De har sett hur alla vi som inte är SD-anhängare ljuger och försöker förstöra Sverige. De har sett hur Reinfeldt och Löfven är landsförrädare. De har sett att vi inom Vänstern vill slå ihjäl dem. — Nej, jag tror inte en sekund att flertalet personer som får sina nyheter den vägen är ondsinta och förljugna nazister, vars högsta mål i livet är att extraknäcka lite som vakt i något koncentrationsläger.

Nej, de har ju sett med sina egna ögon vad som händer. De vet._ De vet sanningen._

Allt som inte ryms inom denna sanning är fel och kan inte ha något annat syfte än att mörklägga, bortförklara eller avleda från denna ”sanning”. Några utmärkta teoretiska synpunkter återges bl.a. av Thorén i uppsatsen Mediakriget. ^[1]

Jag har medvetet försökt att inte raljera över sanningsbegreppet. I den mån jag har en sanning, så är nämligen min sanning i lika hög grad behäftad med samma inneboende och epistemologiska problem. ^[2] En sanning är sann eftersom den är sann. En klassisk cirkelargumentation som i sin förlängning blir en självuppfyllande profetia.

Det enda som kan stoppa SD är att utmana denna ”sanning” på ett sätt som gör att de som tror på ”sanningen” inte avfärdar utmaningen som en del av mörkläggningen. Om vi påvisar att de har fel i sak, så berör det inte ”sanningen” eftersom vi ägnar oss åt mörkläggning. Om vi påvisar att vårt sätt att tänka är mer logiskt, mer humant, bättre, kanske mer ekonomiskt, så berör det inte ”sanningen” eftersom vi ägnar oss fortfarande åt mörkläggning. Sakfrågan når vi aldrig, eftersom den omgärdas av diskursen kring sanning och mörkläggning.

Men även om vi (eller snarare sossarna och moderaterna) anpassar politiken så att den ligger mer i linje med ”sanningen”, så minskar det inte ”sanningens” sanningshalt. Tvärtom: vi bekräftar istället sanningen – och vi kommer trots det fortfarande anklagas för mörkläggning, såvida vi inte går ännu längre än vad SD:arna vill. För att inte förpassas till listan över personer som ljuger, så skulle vi behöva kräva så högerextrema åtgärder att de högerextrema äcklas av vår högerextremism.

Så, vad medför en mer restriktiv invandringspolitik i syfte att stävja SD:s frammarsch då?

Jo, dels får vi såklart en mer restriktiv invandringspolitik. Dels bekräftar vi de mörka krafternas syn på samhället. Dels ägnar vi oss fortfarande åt mörkläggning.

Med andra ord: vi gör precis som SD vill – men vi löser inte ett enda problem längs vägen.

DN publicerar idag en debattartikel som gör mig riktigt glad: ”Tio problem som osynliggör folk med funktionshinder”. I debattartikeln problematiseras synen på personer med funktionsnedsättning och/eller funktionshinder i arbetslivet. Jag håller inte nödvändigtvis med om allt i debattartikeln, men att frågan både problematiseras och, som i artikeln, avdramatiseras är både uppfriskande, hoppingivande och ytterst nödvändigt.

Många människor som har fysiska och psykiska utmaningar knuffas åt sidan på dagens arbetsmarknad. Det är inte nödvändigtvis elakhet från arbetsgivares sida som gör det, det är hela vårt samhälles syn på personer som är ”annorlunda”.

Undanträngningen är varken positiv för de som berörs (att bli exkluderad känns sällan uppmuntrande), för samhället i stort (samhällsekonomiska kostnader istället för intäkter som aktivt deltagande i arbetslivet medför) eller för den delen för arbetsgivare som går miste om enorma tillgångar i organisationen. Hamnar rätt person på rätt plats med rätt anpassning och stöd, så kan flertalet personer med funktionsnedsättning nå helt oanade höjder.

Oavsett om du gillar det eller inte, så lever vi i ett mångkulturellt och multifunktionellt samhälle.

Och smaka bara på ordet: multifunktionellt.

Med jämna mellanrum lönar sig ihärdigt researcharbete. Efter många sömnlösa nätter med min hemliga armé av dataintrångsspecialistdvärgar har jag äntligen (!) lyckats få fram Avpixlats officiella, hemliga publiceringsriktlinjer.

I yttrandefrihetens namn: se nedan. Minst lika sanningsenligt som det som skrivs på nasse-sajten.